nokku

Jag saknar honom..
Han är i linköping, och fick reda idag att han kommer in i lund men han vill vänta på beslut, om han nu kommer in på asienkunskap.
och han kommer 100% in.

Jag kanske är lite självisk, men jag vill att han ska flytta hem och gå till lund istället.
lund 9 år och linköping 6 år..
men ändå det är hans decision.
lite sad nu när han kommer att lämna oss i 6 år nu, vill inte haha :P

men alla kommer ändå att dela på sig förr eller senare så, men ändå..

Men vad han än väljer så supporta jag honom.
vill min bror väl ändå haha :)

Idag så är det så att jag känner att alla förändras, flytta och brur sig inte om nåt mer än på sig själva.
Jag känner verkligen att jag måste komma in på högskolan men det känns ändå att jag inte har chansen. jag har väntat länge tillräckligt, och jag vill veta om jag kommer in eller inte.

jag är trött på mitt liv och trött på allt..
men jag vill inte ge upp...

Jag vill att inget ska förändras egentligen, men så är verkligheten inte, man gifter sig, skiljer sig, bo själv, bo hemma o.s.v. du kan ändå inte styra deras liv eller hur?.. ><

sista saken jag vill ta upp är att jag önskar att jag kommer in på högskolan så allt detta känslor försvinner.

tack för ni tog er tid och läste detta. <3

//Ida

Dem senaste månaderna har jag funderat på massor olika saker, typ vad tycker jag egentligen om att göra, vad vill jag göra och vad vill jag med mitt liv.
Den enda svaret jag fick fram är bara ''vet inte''
Jag är snart 20 men ändå känns det som att jag inte har hittat mitt mål i livet ännu och vet heller vad jag ska ha den till...

I min situation nu ser det ut så:

''Allt omkring mig är svart
och jag kan inte se nåt
det ända jag kan göra
är att vänta på nåt ljus kommer in
in till där jag är och ge mig chans.''

Sökte till höskolan och hoppas verkligen jag kan komma in, men ändå det är ödet och själva betygen som bestämmer det.

Jag vill gärna skriva mer, men just nu är det svårt att förvandla mina känslor till ord.